kjolhelaveckan

Igår påbörjade jag någon slags rensning av tyger, trådar, knappar och en himla massa annat som ligger på hög i källaren. Jag hade tänkt att jag skulle fortsätta och bli klar idag. Hittills så har jag nästan bara haft pauser. Druckit te, ätit lite, tittade på en dokumentär om sex pistols och sedan vilat lite. Men nu får det vara nog. God lördag

Om jag ändå, om jag ändå befann mig i storstaden ikväll så skulle jag göra precis som denna dam planerar. Det gör nästan lite ont i hjärtat att inte få vara där och höra på när she & him spelar på södra teatern. Hade jag varit det skulle jag gråtsjungit av glädje till varenda lilla låtrad, det är jag bombis på. Men det förblir en önskedröm och nästa gång det finns en liten chans så ska jag jaga efter den. Fast en Oslo resa blir det icke, nästnästa chans tar ja!

Jag klampade nyss fram genom ett djupt, lerigt och kallt träsk i mörkret. Jag sjönk ner minst en halvmeter när jag tappade balansen och jag blev blöt av kallvattnet långt ovanför kjolfållen. Men det var en ganska så seg kväll så när jag nu tänker efter så var det ändå ganska kul. Killarna sitter och diskutterar det hela utanför mig. Det blev rödlåda igen, fy, jag vet. Men en god lördagsmorgon till dig i alla fall!

Imrogon blir det landet igen. Förra veckan var jag hos pojken i skogen och imorgon så ska jag åka hem till mor och klappa på henne, kaniner, hundar och katt. Det var längesedan nu så det är lite efterlängtat. Tänkte sporta långklänning, tjocka strumpisar och kängor även där tror jag. Jag har föresten två ben. Posar bara.

Mina mungipor har alltid varit neråtvinklade, men jag ler nog mer än dem flesta. När jag pratar med främlingar så fnissar jag nervöst för att det inte ska vara så tyst. Det är jättefånigt, för jag tycker att det kan vara bland det bästa som finns, den där tystnaden som inte behöver fyllas när man är med någon. När man kan tänka på annat än att försöka ha något nytt att komma med. Fast det kanske är när man har det som man inte längre är främlingar.

När jag gick i skolan så letade jag citat i alla skolböcker som kunde lätta upp tunga ämnen. I min historia bok fanns det inte så många som var uppmuntrande så i den skrev jag upp citat "utifrån" så att säga. I min geografibok i tvåan så stod det så här:
"Atmosfären är det lufthav som omger jorden"
Och detta har stannat kvar i mitt huvud. Jag är en dagdrömmare och ord som dessa triggar mina tankar. Vi andas luft ifrån ett hav som bara finns här runt om oss. Den är så känslig och vi är ännu känsligare, för vad skulle vi göra utan detta lufthav. Men vad gör vi med det? Det finns inget annat ställe i universum som alla människor kan nå till om vår jord skulle bli omöjlig att bo på men ändå tycker vi att det är viktigt att kunna flyga, att man kan få ha minst två bilar per familj och att vi kan spotta på det som är så mycket större än vi någonsin kommer kunna vara i närheten av.
Jag kan fortsätta i evigheter men det är ju ingen som läser ändå om det inte finns någon "inspirerande bild" eller iögonfallande ord i form av något provocerande. Det är just i det här denna lilla värld av bloggar har hamnat- som när man träffar någon för första gången och efter 3 sek har bestämt sig för vad man tycker om denna inger ju inte en massa textrader av någon som skriver lite halvkasst någon vidareutveckling av intresse. 
Vet inte riktigt varifrån all bitterhet precis kom, det var ju inte där jag började. Nu slutar jag.

Saker som inte alls är så kul att göra när man är ensam.
+ försöka få in ett dubbeltäcke i ett påslakan.
+ laga enrätters.
+ gå och lägga sig.
+ vakna.
Om du flyttar längre ifrån mig så blir allt så väldigt ensamt. Fast å andra sidan vet jag inte riktigt vart det är jag bor. Du gör i alla fall mina dagar och nätter så mycket bättre. Stanna eller vänta så följer jag med. 
puss i nacken

Suddigt och klart. Jag och Anna drack varsin öl och kikade runt på beyond retro i minst två timmar. Det är svårt att välja bland fina saker, särskilt bland så många fynd på ett och samma ställe. Men jag höll hårt i plånboken och handlade inte för mer än två hundra- en klänning och ett mönster. Vi fick lite godis på utvägen också, det var fint.

Inatt hade jag svårt att somna, inte bara för att det var så kallt att jag hade ont i fötterna, det pirrade så i magen eftersom jag ska med Anna till Stockholm idag! Kanske var jag också lite nervös eftersom att jag ska köra dit och hade det ganska jobbigt sist. Körde omkring i bussfiler och missade rödljus och sånt. Till mitt försvar så finns det varken rondeller eller rödljus i trakten jag kommer ifrån, det är så att det räcker och blir över i Stockholm däremot. Men kom till saken. Jag har en inbjudan till Beyond retrofesten och jag är så himla glad! Jag har sytt två klänningar som nästan är klara, innan jag hämtar upp Anna så måste dem bara strykas och den ena, som det lutar mot, behöver jag bara fålla ärmarna på. Åååh! Nu ska jag spackla och fila naglarna.

När det fortfarande är ljust fastän det är mörkt, skymning, det gillar jag. Enligt wikipedia är detta definitionen: "Skymning inträder vid gränsen mellan dag och natt, då solen passerar horisonten och solskivan endast delvis är synlig." Hur tjusigt låter inte det?

Just nu, eller under den tid då jag inte gör annat, så läser jag "en apelsin med urverk". Kanske mest därför att jag vill se filmen men gör jag det innan jag läst boken kommer det inte bli av. Jag saknar självdiciplin i så många olika avseenden och detta är bara en av flera. Hursomhelst så är jag inget fan av bokmärken, jag är en sån där människa som viker hörnen där jag är, inte bara i dem övre hörnen heller, jag kan ibland söka mig till dem nedre och vika. Anledningen tror jag är tråkiga associationer. Det enda positiva jag kan komma på förutom att min pojke har så söta saker för sig när det kommer till detta, är min gamla filosofilärares bokmärken. Han rev av bitar av post-it lappar(ca 1 cm breda)och hade flera så att han kom ihåg vilka sidor han hittat något intressant på. Nästan alla hans böcker såg ut som om dem hade ostyrt hår i gult eller lila. Det såg lite kul ut. Fint. Jag använder mina hundöron på samma sätt. Jag slutar där det känns passande eller efter att något spännande hänt för att kunna ta upp boken och fortsätta utan snurr.

När man precis började få böcker att läsa på låg-och mellanstadiet så minns jag att jag nästan var mer intresserad av vad alla hade ritat på sina kartongmärken eller satt och kladdade på mitt eget. På gymnasiet så hade en av mina vänner ett väldigt sött och avancerat ett med magnet och gullig en panda. Det tittade jag mycket hellre på än att försöka ögonäta sånt jag inte fann intressant. Bränn bokmärkena så att jag kan läsa!

Mina ögon är mestadels ljusgröna, fast runt pupillen är dem nötbruna och ringen längst ut är mörkblå. När solen lyser in i dem är de gula.

Jag knäar tyllklänningar och rullar runt bland nytvättade lakan och örngott, kyssarna är äntligen här för att besvaras och det börjar sakta men säkert krypa fram små färgglada knoppar ur allt brunt och grått. Nu saknas bara ännu mer fågelkvitter, att alla moln blir till sockervadd och att jag kanske kan få någonting gjort mellan alla dagdrömmar.

Jag har haft feber och ätit och halstabletter i flera, flera dagar nu och börjar bli ganska trött på det. Kattklor i armen gör mycket ondare när man är sjuk, men samtidigt är det mysigare med en katt på magen än ingen alls att krama på. Pojken är fortfarande i hufvudstaden. Jag saknar honom mycket. Eftersom jag inte orkar sitta framför någon maskin så sitter jag och syr för hand under ett berg av filtar i soffan, sover mitt på dagen och ligger sedan fortsatt horisontellt. Förutom när jag sticker mig i fingrarna och syr på rosor. Bildbevis väntar och längtar. Liksom jag hoppas att mitt immunförsvar ska kicka in.

Idag har jag städat så nu doftar det kemikalier i både rum och själ. Det ska bli fint att vakna upp i ett kliniskt rent rum med fågelkvitter, och motorvägssus utanför fönstret imorgon-kanske det i allafall skiner lite sol på min kind? Annars så känns ju allt så väldigt dystert.

Idag vaknade jag med en torr klump i halsen för att jag inte drack vatten innan jag lade mig för att sova under ett batman täcke. Sen gick jag ner för en marmortrappa där det finns en hiss som liknar den kate och leo åker i. Utan strumpor i ett par grå tygskor gick jag ut för att handla mat med pojken. Igår var det vårdagsjämning och idag möttes jag av av snöflingor när jag kommit utanför trapphuset. Livet är bra märkligt, tänk vad man är beroende av att vilja bestämma över vädret, något som aldrig kommer låta sig bestämmas över av människan.

Jag tar bara med mig ett glas och en kopp från frukosten. Ställer dem på nattduksbordet och lägger mig under täcket igen. Låter solen vänja mina ögon med ljus och drar upp rullgardinen helt. I glaset så har jag svartvinbärs saft med lite för lite vatten och tre isbitar. Jag gillar stark saft, men så smälter ju isbitarna ganska snart och späder ut saften lite till. I koppen har jag te-just idag med ingefära och citron smak. Jag gillar egentligen inte att dricka drycker med citronsmak men eftersom det inte fanns honung så har jag två sockerbitar i min lilla mugg. Smaken påminner om citronfromage. Godmorgon. Intressant fakta.