kjolhelaveckan

han är som den enda blomman på mitt träd som blommar när alla andra är knoppar. Eller tvärtom, den enda knoppen på mitt träd när alla andra blommar! kärlek

Dina ögon äro så bara, fryser du inte om dem? Så kall och hård är världen, du skall inte se på den! Dina ögon äro så bara, se in i min själ med dem. O, källor, djupa och klara två ensliga människors hem. -Pär Lagerkvist

Nu är det rödvin igen. I hela kroppen. Fast det har inte stigit mig åt huvudet än! Det är bara lite i närheten...jag tittar på melodifesten hos Aina och har det finfint! God lördagkväll. Kärlek som inte går att finna någonsomhelst annanstans

jag kör på med att skriva så sällan att det nästan är pinsamt. Men jag orkar inte med att göra detta till något mer, just nu har jag vin i kroppen och något av ett rus eftersom jag spelar tekken ganska bra emot min karls vänner. Livet leker ju inte direkt men det är helt okej i en håla som denna. wow o ow wow ow wo o wow. Kärlek som inte finns att hitta någon annan stans!

Så ska jag ta ett bad. Sitta i ena hörnet med luddrigt hår och slå på och av kranen med ena foten. Jag önskar att jag hade skum hemma. Denna första dagen på året så har jag vaknat lagom bakis, ätit godis och inte haft några som helst planer på att kliva ur min pyjamas förrän nu. Pojken är fortfarande lite snurrig så han vilar sig. Det är skönt att bara vara ibland fastän det samtidigt känns som att man missar något. Dessvärre känner jag inte för att jaga möjligheter idag. Idag ska jag bara tänka. Hoppas på att det blir ett bättre år för utsatta människor, att inte universum går under och att jag hittar en ande i en flaska. En god ande.

Så börjar jag. Eller kanske fortsätter. Jag lyssnar på les fabuleux destin d'amelie poulains soundtrack på Youtube, fryser om tårna, tittar på min fina pojkvän som håller på att sy "något som bör hållas så hemligt som möjligt" och sedan funderar jag på att tvätta bort mina kråksparkar för att fortsätta på min nyårsklänning. Det ser ut som att jag inte kommer kunna krypa ner under täcket förrän dagen gryr, typiskt, jag som verkligen hade lovat mig själv att försöka komma i tid imorgon. Attans! Men om jag börjar nu så har jag kanske en chans, eller så har jag i alla fall gjort ett tappert försök.