kjolhelaveckan

Just nu, eller under den tid då jag inte gör annat, så läser jag "en apelsin med urverk". Kanske mest därför att jag vill se filmen men gör jag det innan jag läst boken kommer det inte bli av. Jag saknar självdiciplin i så många olika avseenden och detta är bara en av flera. Hursomhelst så är jag inget fan av bokmärken, jag är en sån där människa som viker hörnen där jag är, inte bara i dem övre hörnen heller, jag kan ibland söka mig till dem nedre och vika. Anledningen tror jag är tråkiga associationer. Det enda positiva jag kan komma på förutom att min pojke har så söta saker för sig när det kommer till detta, är min gamla filosofilärares bokmärken. Han rev av bitar av post-it lappar(ca 1 cm breda)och hade flera så att han kom ihåg vilka sidor han hittat något intressant på. Nästan alla hans böcker såg ut som om dem hade ostyrt hår i gult eller lila. Det såg lite kul ut. Fint. Jag använder mina hundöron på samma sätt. Jag slutar där det känns passande eller efter att något spännande hänt för att kunna ta upp boken och fortsätta utan snurr.

När man precis började få böcker att läsa på låg-och mellanstadiet så minns jag att jag nästan var mer intresserad av vad alla hade ritat på sina kartongmärken eller satt och kladdade på mitt eget. På gymnasiet så hade en av mina vänner ett väldigt sött och avancerat ett med magnet och gullig en panda. Det tittade jag mycket hellre på än att försöka ögonäta sånt jag inte fann intressant. Bränn bokmärkena så att jag kan läsa!