kjolhelaveckan

Imrogon blir det landet igen. Förra veckan var jag hos pojken i skogen och imorgon så ska jag åka hem till mor och klappa på henne, kaniner, hundar och katt. Det var längesedan nu så det är lite efterlängtat. Tänkte sporta långklänning, tjocka strumpisar och kängor även där tror jag. Jag har föresten två ben. Posar bara.

Mina mungipor har alltid varit neråtvinklade, men jag ler nog mer än dem flesta. När jag pratar med främlingar så fnissar jag nervöst för att det inte ska vara så tyst. Det är jättefånigt, för jag tycker att det kan vara bland det bästa som finns, den där tystnaden som inte behöver fyllas när man är med någon. När man kan tänka på annat än att försöka ha något nytt att komma med. Fast det kanske är när man har det som man inte längre är främlingar.

När jag gick i skolan så letade jag citat i alla skolböcker som kunde lätta upp tunga ämnen. I min historia bok fanns det inte så många som var uppmuntrande så i den skrev jag upp citat "utifrån" så att säga. I min geografibok i tvåan så stod det så här:
"Atmosfären är det lufthav som omger jorden"
Och detta har stannat kvar i mitt huvud. Jag är en dagdrömmare och ord som dessa triggar mina tankar. Vi andas luft ifrån ett hav som bara finns här runt om oss. Den är så känslig och vi är ännu känsligare, för vad skulle vi göra utan detta lufthav. Men vad gör vi med det? Det finns inget annat ställe i universum som alla människor kan nå till om vår jord skulle bli omöjlig att bo på men ändå tycker vi att det är viktigt att kunna flyga, att man kan få ha minst två bilar per familj och att vi kan spotta på det som är så mycket större än vi någonsin kommer kunna vara i närheten av.
Jag kan fortsätta i evigheter men det är ju ingen som läser ändå om det inte finns någon "inspirerande bild" eller iögonfallande ord i form av något provocerande. Det är just i det här denna lilla värld av bloggar har hamnat- som när man träffar någon för första gången och efter 3 sek har bestämt sig för vad man tycker om denna inger ju inte en massa textrader av någon som skriver lite halvkasst någon vidareutveckling av intresse. 
Vet inte riktigt varifrån all bitterhet precis kom, det var ju inte där jag började. Nu slutar jag.

Saker som inte alls är så kul att göra när man är ensam.
+ försöka få in ett dubbeltäcke i ett påslakan.
+ laga enrätters.
+ gå och lägga sig.
+ vakna.
Om du flyttar längre ifrån mig så blir allt så väldigt ensamt. Fast å andra sidan vet jag inte riktigt vart det är jag bor. Du gör i alla fall mina dagar och nätter så mycket bättre. Stanna eller vänta så följer jag med. 
puss i nacken

Suddigt och klart. Jag och Anna drack varsin öl och kikade runt på beyond retro i minst två timmar. Det är svårt att välja bland fina saker, särskilt bland så många fynd på ett och samma ställe. Men jag höll hårt i plånboken och handlade inte för mer än två hundra- en klänning och ett mönster. Vi fick lite godis på utvägen också, det var fint.

Inatt hade jag svårt att somna, inte bara för att det var så kallt att jag hade ont i fötterna, det pirrade så i magen eftersom jag ska med Anna till Stockholm idag! Kanske var jag också lite nervös eftersom att jag ska köra dit och hade det ganska jobbigt sist. Körde omkring i bussfiler och missade rödljus och sånt. Till mitt försvar så finns det varken rondeller eller rödljus i trakten jag kommer ifrån, det är så att det räcker och blir över i Stockholm däremot. Men kom till saken. Jag har en inbjudan till Beyond retrofesten och jag är så himla glad! Jag har sytt två klänningar som nästan är klara, innan jag hämtar upp Anna så måste dem bara strykas och den ena, som det lutar mot, behöver jag bara fålla ärmarna på. Åååh! Nu ska jag spackla och fila naglarna.

När det fortfarande är ljust fastän det är mörkt, skymning, det gillar jag. Enligt wikipedia är detta definitionen: "Skymning inträder vid gränsen mellan dag och natt, då solen passerar horisonten och solskivan endast delvis är synlig." Hur tjusigt låter inte det?

Just nu, eller under den tid då jag inte gör annat, så läser jag "en apelsin med urverk". Kanske mest därför att jag vill se filmen men gör jag det innan jag läst boken kommer det inte bli av. Jag saknar självdiciplin i så många olika avseenden och detta är bara en av flera. Hursomhelst så är jag inget fan av bokmärken, jag är en sån där människa som viker hörnen där jag är, inte bara i dem övre hörnen heller, jag kan ibland söka mig till dem nedre och vika. Anledningen tror jag är tråkiga associationer. Det enda positiva jag kan komma på förutom att min pojke har så söta saker för sig när det kommer till detta, är min gamla filosofilärares bokmärken. Han rev av bitar av post-it lappar(ca 1 cm breda)och hade flera så att han kom ihåg vilka sidor han hittat något intressant på. Nästan alla hans böcker såg ut som om dem hade ostyrt hår i gult eller lila. Det såg lite kul ut. Fint. Jag använder mina hundöron på samma sätt. Jag slutar där det känns passande eller efter att något spännande hänt för att kunna ta upp boken och fortsätta utan snurr.

När man precis började få böcker att läsa på låg-och mellanstadiet så minns jag att jag nästan var mer intresserad av vad alla hade ritat på sina kartongmärken eller satt och kladdade på mitt eget. På gymnasiet så hade en av mina vänner ett väldigt sött och avancerat ett med magnet och gullig en panda. Det tittade jag mycket hellre på än att försöka ögonäta sånt jag inte fann intressant. Bränn bokmärkena så att jag kan läsa!

Mina ögon är mestadels ljusgröna, fast runt pupillen är dem nötbruna och ringen längst ut är mörkblå. När solen lyser in i dem är de gula.

Jag knäar tyllklänningar och rullar runt bland nytvättade lakan och örngott, kyssarna är äntligen här för att besvaras och det börjar sakta men säkert krypa fram små färgglada knoppar ur allt brunt och grått. Nu saknas bara ännu mer fågelkvitter, att alla moln blir till sockervadd och att jag kanske kan få någonting gjort mellan alla dagdrömmar.