kjolhelaveckan

Det borjar kannas som var har i England. Gula vitsippor(?), videung och snodroppar overallt. Forsta bilden ar fran en annan au pairs boning och den andra ar utsikten fran stallet dar jag bor.

Jag lever. Har ljusrosa tulpaner i mitt rum och talar svengelska hela dagarna. Tadaa, en mening utan a, a och o+prickar.

Otroligt inspirerande brud.

Nu har jag haft denna blogg i lite mer än ett år. Jag har kanske inte varit den mest hängivna men till mitt försvar så har jag heller inte haft dem bästa förutsättningarna. Min kamera har jag haft i snart 6 år och det finns mobiler som är mer pålitliga. Den kan bara spara upp till nio bilder åt gången och suger musten ur batterier som om den skulle vara en digitalvampyr.
Sedan har jag aldrig haft någon egen dator. Kommer förmodligen inte ha det inom en snar framtid heller men eftersom jag ska flytta till England och inte kommer kunna ta mig till mammas jobb eller närmaste bibliotek lär jag inte kunna uppdatera mer. Sju dagar kvar till avgång och förhoppningsvis ett års fast jobb. Jag kommer kanske finnas kvar här. Kanske är slutet nått. Den som lever får se. Såhär kan det iaf ha sett ut för den som inte orkar zappa i arkivet...





Jag spenderade mycket tid i det där rummet och den källaren.



på tak

Sovit i bilen och under bar himmel på klippblock








Några klänningar jag sytt:





















Finaste odjur

tack

Idag hittade jag en gammal kamera för 10 kronor i en fyndlåda. I kameran satt en film. Jag undrar vad som fanns på filmen? För jag köpte inte kameran och kommer heller inte att framkalla bilderna. Hade mitt liv blivit regisserat från det ögonblick då jag gjorde denna upptäckt så hade jag kanske gett mig ut på äventyr för att hitta fotografen. Eller åkt hem och gräma mig med en kopp te fastlimmad i handen.

Eftersom jag inte har någonstans dit jag vill ta vägen så tillbringar jag sista natten på året i min ensamhet. Inrullad i ett täcke ska jag läsa spökhistorier och dricka te. Därför är nyårsstassen inte mer avancerad än ett par vitprickiga kalasbyxor och en nattskjorta. Fast jag har ju en liten rosett kring halsen också.
Det här året har varit ett udda och väldigt ojämnt år. I mitt fall känns det som flera korta år som tvingats sättas samman. Snart blir allt nytt istället. Nytt land och ny håla, ett jobb och förhoppningsvis nytt hopp.

Gott nytt och god fortsättning.

Blått bläck på en yta av 10x10 cm.

Något jag syddde för några år sedan och som två fina vänner bar upp så fint!









Tack Aina och Matilda!

Mer info? frågor? intreserad? maila mig på : kjolhelaveckan@gmail.com

Nätta skor från wedins köpta 2ndhand, strl:36 50 kronor+frakt



Tighta skinnskor med dekorativ knapp, från Italien, strl:35/36 100 kronor+frakt



sålda



Minnetonkas från Din sko, strl:liten 38:a 100 kronor+frakt



Sköna rågummiklackar med avtagbart band, från Din sko, strl: 36 50 kronor+frakt



Gula lackpumps med T-slejf och prickiga band, X-it, strl: 37 100 kronor+frakt



sålda

Min envisa, skolösa och alldeles underbara Hera letar nytt hem och jag saknar henne redan så mycket. På kvällarna sitter jag i hennes box medan hon äter hö och nafsar i mitt hår. Jag rider alltid barbacka och har tack vare Hera numera en fantastisk balans eftersom hon helst hoppar över diken och viker undan för vattenpölar. Går det sakta framför rider hon om och lägger i nästa växel. Då hänger jag i manen för glatta livet. Fast det känns verkligen att man lever. Fina Hera.

Jag vill minnas ett ljushårigt yrväder som alltid var glad och kände till nästan allt och alla. Som var så mycket modigare än mig. En barndomsvän från de åren då man går ifrån att vara barn till att nästan vara tonåring. Då man byter drömmen om en egen ponny till att vilja hålla pojkars händer. Flera hundra gram marabou choklad, snötrassel i håret på vintern, sandkorn på sommaren, cyklar och skratt.
Jag är så ledsen för din familj som nu saknar ännu en vacker själ. Ditt jordliv blev alldeles för kort. Jag önskar dig all världens frid min vän.

Jag och mor satte oss i varsin flygstol och sedan en vecka tillbaka har jag kunnat gå på solenergi. Från gul sol möttes jag idag av gula träd hemma i dalarnas skogar. Turkiskt te har varit fantastiskt men nu är jag här igen

två bilder jag ritat idag och igår. Numera får jag prestationsångest bara jag håller i blyerts så jag ritar nästan bara med svart kulspetspenna. kulsprutspenna? Då kan man inte sudda och sudda tills det blir hål för att sedan börja om. Och om.

Äntligen har jag börjat sy upp alla fållar och sytt i dem där sista knapparna som retat mig så länge (dem som är så trista att ta tag i). Jag har tänkt dela med mig av några grundmönster också till den som är intresserad. Fixar ett inlägg om det imorgon. Ska göra klart; projekt träskor. Spännandish. Nu är det kväller.

Jag sitter och ser över vad platsbanken har att erbjuda mig en torsdagkväll. Jag har inga direkta kvalifikationer och egentligen bryr jag mig inte längre om vilket jobb jag kan tänkas få. Jag behöver bara ett arbete. Jag har i veckor försökt att få fram ett cv som inte känns som en mall och jag ligger lågt med mina förväntningar. Men när det mitt ibland alla lediga platserbjudanden för ingenjörer står att man söker en tarottolkare/spådam. Då kan jag inte låta bli att le och önska att jag var en gammal gumma i hellång kjol. Med en katt som ständigt stryker sig mot mina ben där jag sitter och lägger mina tarotkort. Men jag saknar kvalifikationerna. Sedan är jag ju ingen gumma än heller. Man ska kunna lägga kort, ha mediala förmågor, kunna göra drömtydningar och spå i framtiden, vara bra på att ge personliga råd och ett plus är en astrologutbildning. Allt arbete sker hemifrån via fast telefonlinje. Jag vill tänka mig att någon med dessa särskilda förmågor skulle vara något annat en telefonrådgivare för folk som inte har problem med höga telefonräkningar. Kanske är det ganska vanligt med spådamer idag? Hursomhelst känns det rubin att få kunna söka spåtantsjobb och granitgrus att sitta och leta städjobb. Upp och ned med humöret. Godkväll