Simone

Jag vill minnas ett ljushårigt yrväder som alltid var glad och kände till nästan allt och alla. Som var så mycket modigare än mig. En barndomsvän från de åren då man går ifrån att vara barn till att nästan vara tonåring. Då man byter drömmen om en egen ponny till att vilja hålla pojkars händer. Flera hundra gram marabou choklad, snötrassel i håret på vintern, sandkorn på sommaren, cyklar och skratt.
Jag är så ledsen för din familj som nu saknar ännu en vacker själ. Ditt jordliv blev alldeles för kort. Jag önskar dig all världens frid min vän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0